Knivar och blankvapen - knivlagen
Fakta om knivar och blankvapen.
När krävs tillstånd för en kniv eller ett blankvapen?
I en rad fall krävs tillstånd från polisen för att överhuvudtaget förvärva, inneha, bära eller använda vissa knivar och blankvapen.
Det gäller:
- Knivar avsedda för stöt
- Springknivar och springstiletter
- Fallknivar och fallstiletter
- Fällknivar med delat skaft, vars klinga kan fällas ut med handen (butterfly-knivar)
- Knivar konstruerade för att hängas om halsen eller axeln så att de kan dras med en hand
- Kaststjärnor, kastknivar, kastyxor o.d.
- Blankvapen som framstår som ett annat föremål, t.ex. värjkäppar
- Det är alltså som utgångspunkt förbjudet att överhuvudtaget inneha sådana knivar och blankvapen.
Det krävs också som utgångspunkt tillstånd från polisen om en kniv har en klinga på över 12 cm. Dolkar och knivar med en klinga på över 12 cm är dock undantagna från förbudet och från kravet på tillstånd från polisen, om de används i yrkesutövning, för hushållsbruk eller vid jakt, sportfiske eller idrottsutövning eller för ett annat liknande godtagbart ändamål.
Det är dock ett villkor att de nämnda knivarna och dolkarna är utformade för den nämnda användningen, och de får endast förvärvas, innehas och bäras för den nämnda användningen.
Om man till exempel vill köpa och använda en jaktkniv med en klinga på mer än 12 cm till annat än jakt, krävs alltså tillstånd.
Förbudet är generellt och inte begränsat till offentligt tillgängliga platser.
Hur mäts klingans längd?
Enligt rättspraxis mäts ett vasst vapens klinglängd från skaftet, så att man räknar med en eventuell böjd, oslipad del av bladet till klingan, eftersom en sådan del vid användning av kniven som stickvapen fungerar som en del av klingan.
När får man ta med en kniv till en offentligt tillgänglig plats m.m.?
Även om det inte krävs tillstånd för en kniv är det långt ifrån säkert att den får tas med till en offentligt tillgänglig plats m.m.
Det är som utgångspunkt olagligt att ta med knivar till sådana platser.
Det framgår av knivlagen att det är förbjudet att bära och inneha knivar och blankvapen på offentligt tillgängliga platser, utbildningsinstitutioner, i ungdomsklubbar, fritidsverksamheter o.d.
Det finns dock följande undantag från förbudet
Om medförandet av kniven sker som ett led i yrkesutövning, eller för användning vid jakt, sportfiske eller idrottsutövning eller har ett annat liknande godtagbart ändamål.
När är ett ändamål godtagbart?
Yrkesutövning: Om en kniv ska användas som verktyg i (laglig) yrkesutövning, till exempel en hantverkares innehav av kniv som ett led i yrkesutövningen, är det tillåtet att bära och inneha den på offentligt tillgänglig plats. Man får alltså också bära och inneha kniven på väg direkt till eller från det arbete där kniven ska användas.
Jakt: Om en kniv ska användas i samband med jakt, är det tillåtet att bära och inneha kniven på väg direkt till eller från platsen där jakten äger rum.
Sportfiske: Om en kniv ska användas i samband med sportfiske, är det likaledes tillåtet att bära och inneha kniven på väg direkt till eller från platsen där sportfisket äger rum.
Idrottsutövning: Om en kniv ska användas i samband med en idrottsaktivitet, är det likaledes tillåtet att bära och inneha kniven på väg direkt till eller från idrottsaktiviteten.
Annat liknande godtagbart ändamål: En kniv kan också lagligen bäras och innehas som ett led i en laglig fritidsaktivitet. Detta gäller enligt förarbetena till knivlagen till exempel scouter och andra som ägnar sig åt friluftsliv såsom vandringar, skogsutflykter, seglatser m.m. och i det sammanhanget använder kniv. Det är alltså också tillåtet att bära och inneha kniven direkt till eller från den lagliga fritidsaktiviteten.
Det framgår av Rigsadvokatens Meddelelse nr. 6 från 2005, rättad den 1 juli 2016, att det är Rigsadvokatens uppfattning att det dessutom kan göras uppehåll eller ärenden på vägen till/från den lagliga aktiviteten, när detta utifrån en samlad bedömning av omständigheterna måste anses rimligt.
I denna bedömning ingår bland annat syftet med och platsen för uppehållet/ärendet, dess varaktighet, knivens placering och trovärdigheten i förklaringen om omständigheterna kring innehavet av kniven. Till exempel utgör ett uppehåll för att tanka bensin eller göra inköp på väg i sin bil till eller från den aktivitet där kniven ska användas normalt inte ett brott mot vapenlagen, om kniven förblir i bilen.
Detsamma gäller enligt Rigsadvokatens uppfattning om en nyinköpt hushållskniv tas med på den fortsatta inköpsrundan i en väska eller liknande eller ligger i bilen medan andra ärenden uträttas. Däremot är det som utgångspunkt ett brott mot vapenlagen om en kniv, som förvaras på ett lättillgängligt sätt, till exempel i en ficka, tas med till en restaurang.
Generellt talar det förhållandet att innehavet av en kniv sker i en kriminell miljö emot att kniven ska användas för ett godtagbart ändamål. Det gäller särskilt om det inte finns omständigheter som stöder att den ska användas för ett lagligt ändamål.
Det kommer i alla fall att bero på en konkret bedömning om det finns ett godtagbart ändamål med att inneha en kniv. Vid denna bedömning ska vikt läggas vid knivens art, användningsområde och den situation under vilken kniven innehas.
Det kommer dock att finnas situationer där innehav av knivar som helt klar utgångspunkt aldrig kommer att vara berättigat. Det gäller till exempel vid vissa större fotbollsmatcher eller i nattlivet, där det finns en närliggande risk för att tillspetsade situationer av potentiellt våldsam karaktär kan uppstå.
Det kan därutöver också finnas andra platser eller situationer i det offentliga rummet där det som utgångspunkt inte kommer att vara godtagbart att ta med en kniv, oavsett knivens storlek och art. Här avses fall där det generellt måste antas finnas en ökad risk för att konfrontationer eller tillspetsade situationer kan uppstå, och där det samtidigt inte finns hänsyn som talar för att en kniv ska få tas med. Som exempel kan nämnas att knivar som utgångspunkt inte har något att göra vid till exempel demonstrationer, större konserter eller sammankomster m.m.
Särskilt om mindre fällknivar anges följande i Rigsadvokatens Meddelelse:
Kravet på att det ska finnas ett godtagbart ändamål med att inneha knivar på offentligt tillgängliga platser gäller också för fällknivar med en klinga på högst 7 cm, som inte kan låsas fast i utfällt läge. Lag nr. 376 av den 27 april 2016 (knivlagen) innebär här en ändring i förhållande till de tidigare reglerna i vapenlagen, enligt vilka dessa mindre fällknivar alltid var lagliga att inneha även på offentligt tillgängliga platser.
Enligt förarbetena till knivlagen är det inte avsikten att det generellt ska vara förbjudet att inneha vanliga små fällknivar – till exempel fickknivar, multiverktyg eller korkskruvar med inbyggd kniv – när de tas med för vardagliga och fredliga, praktiska göromål.
Det framgår vidare av förarbetena till lagen att det – när det gäller avgränsningen av godtagbara ändamål – inte är avsett någon ändring av det rättsläge som hittills har gällt.
Även när det gäller vanliga små fällknivar – till exempel fickknivar, multiverktyg eller korkskruvar med inbyggd kniv m.m. – kommer det att bero på en konkret bedömning om det finns omständigheter som gör att det finns ett godtagbart ändamål med att inneha kniven.
Vid denna bedömning ska det, i likhet med vad som gäller för andra knivar, läggas vikt vid knivens art, användningsområde och den situation under vilken kniven innehas. I bedömningen ska här ingå att de små fällknivarna typiskt sett har ett bredare användningsområde än andra knivar och kan användas för många olika och plötsligt uppkomna vardagliga praktiska göromål.
Därför kan det beroende på omständigheterna vara godtagbart att ta med en sådan kniv till offentligt tillgängliga platser m.m., även om syftet med detta har en bredare karaktär än till exempel en fisketur eller scoutläger. En kniv av denna typ kan alltså till exempel förvaras i en bil, båt eller husvagn om det skulle uppstå behov av reparationer m.m.
Som nämnts ovan kommer det att finnas situationer där innehav av knivar – inklusive små fällknivar – som helt klar utgångspunkt aldrig kommer att vara berättigat. Det gäller till exempel vid vissa större fotbollsmatcher eller i nattlivet, där det finns en närliggande risk för att tillspetsade situationer av potentiellt våldsam karaktär kan uppstå.
Det kan därutöver också finnas andra platser eller situationer i det offentliga rummet där det som utgångspunkt inte kommer att vara godtagbart att ta med en kniv, inklusive en mindre fällkniv. Här avses fall där det generellt måste antas finnas en ökad risk för att konfrontationer eller tillspetsade situationer kan uppstå, och där det samtidigt inte finns hänsyn som talar för att en kniv ska få tas med. Som exempel kan nämnas att knivar som utgångspunkt inte har något att göra vid t.ex. demonstrationer, större konserter eller sammankomster m.m.
Utanför dessa situationer kommer det till följd av det breda användningsområdet för vanliga små fällknivar i praktiken att finnas en presumtion för att knivar av denna typ ska användas för ett godtagbart ändamål, om det inte finns konkreta omständigheter som talar emot att så är fallet.
Som exempel på omständigheter som – även utanför de ovan nämnda situationerna – kan tala emot att innehavet av en sådan kniv har ett godtagbart ändamål kan nämnas att kniven är utformad på ett sådant sätt att den oavsett storleken är lämpad som angrepps- och stickvapen, eller att personen som innehar kniven tidigare har dömts för flera överträdelser av vapenlagstiftningen.
Särskilt om enhandsmanövrerade fällknivar anges följande i Rigsadvokatens Meddelelse: Genom lag nr. 376 av den 27 april 2016 om knivar och blankvapen m.m. har förbudet mot enhandsmanövrerade fällknivar (tidigare vapenbekendtgørelsens § 16, stk. 1, nr. 5) upphävts. Det innebär att dessa knivar omfattas av den allmänna regeln i knivlagens § 1 och därför kan innehas i bostaden och kan tas med till offentliga platser m.m. när det finns ett godtagbart ändamål med detta, till exempel i samband med jakt, fiske eller andra friluftsaktiviteter.
Enligt förarbetena till lagen kommer det liksom hittills vid bedömningen av om det finns ett godtagbart ändamål bland annat att ingå hur kniven är utformad. Det förhållandet att kniven är enhandsmanövrerad kan i det sammanhanget beroende på omständigheterna tillmätas betydelse. Om det kan läggas till grund att det är fråga om en enhandsmanövrerad fällkniv som särskilt utformats för användning som ett snabbdraget angrepps- eller stickvapen, och som generellt inte synes ha ett förnuftigt ändamål, kommer det sällan att kunna finnas ett godtagbart ändamål med att bära en kniv på offentligt tillgängliga platser.
Det är som i andra mål åklagarmyndigheten som ska bevisa att en person har överträtt reglerna om vapen, inklusive knivar. Dock kommer man som misstänkt/tilltalad i ett brottmål i praktiken i allmänhet – för att undgå straff – inte att kunna nöja sig med att hävda att kniven ska användas för ett av de ändamål som befriar från straff, om det inte samtidigt finns omständigheter, till exempel beträffande klädsel, tid och plats, sättet som kniven bärs på, knivens art m.m., som stöder detta påstående. På motsvarande sätt kan det till exempel ingå om personen tidigare har dömts för överträdelse av vapenlagstiftningen.
Mer information om innehav av knivar på offentliga platser m.m. samt om straffet för att olagligt inneha eller bära knivar och andra blankvapen finns i Rigsadvokatens Meddelelse nr. 6 från 2005 (rättad den 1 juli 2016), som finns på Rigsadvokatens webbplats.